Positiva och negativa underland

Det finns positiva och negativa underland. Underland är riktiga konstigheter, eller tolkningar som gör något till en konstighet/overklighet på trevligt mystiskt fiktiv-likt sätt, eller på mardrömssätt.
    Tänk vad jag identifierar mig med Alice. För 5 år sedan pekade en pil med texten "ida i underlandet" mot min dörr, och det har inte förändrats sedan dess. Trots att skylten är borta är den kvar liksom, som antimateria eller nej, som något annat jag förstår och därför får lov att använda i en mening.

Jag läste Illustrerad vetenskap när nedervåningen plötsligt verkade ha försatts i kaos. Röster överallt, skrammel. Syster och mamma var där nere och pratade med en eller fler okända människor, och de skrattade. Det verkade vara en riktig festlighet som jag inte var med på, så jag läste allt snabbare för att hinna uppleva det innan gästen/gästerna gick.
    Mamma ropade plötsligt upp till mig från foten av trappa.
- Svara inte!
Svara inte?
Några sekunder senare ringde telefonen.


Artikeln var färdigläst och jag smög mig förundrat ner, men trots alla röster verkade det inte finnas någon oväntad där.

- Är det någon här? skrek jag de 2 metrarna fram till mamma, för TV:n var på så högt.
- Va?! Nej, det är bara vi.. jaha, det var nog TV:n du hörde. Vi var lite döva, det var Ronja Rövardotter.. eller nej, vad heter det?
- Emil?
- Nej.. Lejonhjärta, Bröderna Lejonhjärta. Och ja, vi hörde inte så bra, eller jag vet inte. Vad konstigt egentligen. Gu vad högt det är!
- Ja.
- Ja, men vi var lite döva just då, eller jag vet inte. Nu hör jag ju.

Mysigt konstigt, alltså.


Så här kan ett otrevligt konstigt se ut:

I onsdags vaknade jag vid ett på eftermiddagen, gick genast ner och tvättade håret, satte mig i bilen och åkte till Nässjö. Äckelsvindel när jag kommit dit.
"Jag har bott här, vad sjukt.. Nej, tänk inte på det! Jag har inte bott här, allt är helt främmande."
 Jag parkerade vid biblioteket och gick till en tatueringsstudio och tatuerade mig.
"Jag tatuerar mig, vad sjukt.. Nej tänk inte på det, jag tatuerar mig inte."
Jag försökte förneka bort mig från det ovanliga för att inte sväva in i surrealistiska ovädersmoln, och jag lyckades balansera mig kvar på kanten så att jag aldrig fastnade i det.
    När satt i bilen med bandage runt underarmen och stirrade omkring var det inte skrämt längre, utan myschockat.


Så allt handlar om mys och frånvaron av mys. Mys är den ultimata känslan, likamed tillfredställelse. Jag känner lättast tillfredställelse när jag sorterar mina böcker eller filmer, sjunger högt, ensam i en bil eller sitter utomhus och dricker kaffe.
Jag får lättast mardrömssurrealism när jag är ute och går i naturen eller i en stad med någon som beter sig som om allt är som normalt när det inte är det eftersom att alltihop utspelar sig utomhus. Eller när jag vaknar mitt i en dröm, eller när jag upptäcker att jag inte gör det jag gjorde för att jag har försvunnit in i associationskedjetankar, eller märker att jag både gör ingenting och tänker på ingenting utan att ha märkt att allt stannade upp.