I brist på vattentank

Typiskt. Jag och mina sätt att hantera ångest. Särskilt när stress är orsaken råkar det ibland bevittnas av andra, eftersom jag oftare blir stressad när det är människor runtomkring än när jag är ensam.
Hon kom tillbaka in, och jag tänkte att det var bäst att visa mig så att hon inte blev orolig. Jag kravlade mig fram och lade huvudet lite på tröskeln till badrummet, där jag suttit lutad mot väggen med lyset släckt.
Det finns inte så många alternativ i sådana situationer, och definitivt inga normala beteenden att välja bland. Sätter jag mig själv i rörelse blir det destruktiva rörelser, börjar jag prata slutar det med att jag skriker. Botemedlet är att stänga av så många sinnen och så mycket verksamhet som möjligt. Det gör man lättast på ett bekvämt tyst och mörkt ställe. En sån där vattentank för supermeditation vore inte fel att ha.

Jaja, nu är det för mycket komprimerad depression här, jag har varit glad ibland också. Jag har fyllt år, öppnat presenter och ett brev jag skrev till mig själv när jag var 18. Det är det onda med det goda med det söta med det sura.

Ett sött var dagen när jag bara varit borta en kort stund, kom tillbaka in i vardagsrummet och kom på Sune med försöka hinna smygläsa mina böcker.

AC var hos mig då också, om det kan ha någon betydelse för historien.