Pages

Monday, November 27, 2006

Overkligheten

Soma-semester. Somnande, drömmande och vaknande, somnande, drömmande, vaknande om och om igen.
Ett flygplan kraschade jämte mig, och en hinna i min mun läkte fel, så att jag tillslut inte hade någon mun kvar.
I en följande dröm berättade jag om den här drömmen för två drömda personer.

När jag sedan cyklade fram och tillbaka till det som finns kvar av posten, var det fortfarande som i en dröm. Som att promenera i naturen om natten då det känns som om man svävar för att man inte ser marken och inte så mycket annat heller.
Overklighetskänslor är för det mesta obehagliga, men när de är behagliga blir jag euforisk över hur nyskapande jag känner mig bara genom att uppleva mina sinnen.
Jag vet att jag låter knarkig nu, men jag pratar inte om knark. Utan ett tillstånd man hamnar i när man har sömnstörningar.

I mina försök att sova genom tiderna har jag sovit ett halvår på en ullig heltäckningsmatta, med gula hörselproppar eller kanal 8 på låg volym, med taklampor tända och/eller mössa nerdragen över ögonen. Jag har försökt nollställa hjärnan genom att fokusera på starka dofter från rökelser och haft oräkneliga omgångar av olika sorters ordlekar för mig själv.
När jag finner mig själv sömnlös, behöver jag därför inte bli förskräckt i första taget, jag har ju en lång rad beprövade knep att ta till innan skräcken behöver sättas in.
Jag insåg detta, och pustade ut.

No comments:

Post a Comment