Jag har sorterat frimärken de tre senaste veckorna, om någon undrar. Ganska snart insåg jag att jag behövde lära mig saker om frimärken för att kunna sälja dem. Bibliotekschefen hittade en bok åt mig, som jag demonstrativt suckande började bläddra i.
"Men det är ju så trååkigt!" gnällde jag.
Några dagar senare uppfinner jag filatelistiska segerrop när en 11 år gammal trött fråga besvaras. Magyar posta är Ungerns postservice!
Nya frågor uppstår, som vad i helsike är Shqiperia för land (Albanien visar det sig) och vad ska allt som står på olika sorters kyrilliska betyda.
Detektivarbetet har efterhand visat sig vara en riktig mysrysare.
Några timmar senare:
I somras skulle jag börja med slips. Jag köpte 4 stycken under loppet av en vecka, varav ingen blivit använd. För att kompensera detta misslyckande med något har jag köpt en hatt.
Första dagen jag kom in på biblioteket med hatten, kände jag mig på något vis så skyldig att förklara mig. Så fort jag kommit inom hörhåll erkände jag det för min chef.
- Jag har börjat med hatt!
- Ja, jag ser det.
Jag läser en bok om översättningsarbete nu. Första kapitlet gav mig framtidsvisioner, andra kapitlet gjorde mig nedslagen. Det handlade om det här med research. Man kan behöva hitta människor att intervjua för att sätta sig in i specialområden, och jag känner för det mesta stark motvilja, vid tanken på kontakt med främmande människor.
Ska ändå göra ett test. Idén är att jag väljer en engelsk bok som finns översatt till svenska, översätter en bit, och sedan jämför med den redan gjorda översättningen. Beroende på hur jag tycker att min version är jämfört med den andra, kommer jag sedan förklara experimentet som antingen ett slöseri med tid eller som ett hopp om kompetens.
No comments:
Post a Comment