Apati

Vaknade upp i november förra året, hade gått och lagt mig i september. De flesta minnen från två månader tillbaka var bara drömmar.
Apati har fortsatt vara mitt vanligaste sinnestillstånd, om än inte lika allvarligt som då.
När jag pratade med min gamla kontaktperson bestämde jag mig för att det var det jag i första hand ville ha hjälp med, skaffa energi. Kanske prova en ny medicin med nya bieffekter.

Exempel på psykologisk kartläggning

2005 bodde jag hemma hos mina föräldrar och hade en svår vårdepression. Det är hälsosamt att förmedla hur man mår, upprätthålla kommunikation. Eftersom jag inte orkade förklara hur jag mådde hela tiden uppfann jag ångestskalan (på bild här ovan). Istället för målande bilder räckte det nu att säga siffror. Sedan dess har jag då och då fortsatt kartlägga mina humörsvängningar på detta sätt, främst för att kunna se behov av medicinförändringar eller hur medicinförändringarna fungerat.

Jag skrattade åt ett skämt i senaste Futurama-filmen idag, då passade jag på att ta mig själv på bar gärning och utbrista: "Du är inte alls helt apatisk!"
Denna hårda dom fick mig att vackla ut ur lägenheten efter ett dygns sömn och införskaffa varor för överlevnad. När jag kommit hem bytte jag sängkläder och plockade upp de sex pennor jag tappat i glipan mellan sängen och väggen de senaste veckorna.