Det här funkar ju inte hur länge som helst

Från var jag hade placerat mig på marken en underbar måndagseftermiddag stirrade jag på en sten som nästan bländade mig
Jag önskade att jag kunde vara lika kall och gammal, jag är för ny.

Min syster stod ovanför mig på asfalten och tittade ner på mig.
- Du är väl medveten om att du skiljer dig lite från mängden?

Det var en alldeles för stressande timme då jag inte kunde annat än bete mig konstigt. Jag försökte konstruera om röran och glömma bort hur den som ligger still blir ifrågasatt.
Jag behöver tyvärr sova all min lediga tid, och snart kommer inte ens det räcka.

De behöver ju inte jaga någon som knappt orkar gå.
Jag måste lyckas bevisa att ett misslyckande är den enda valmöjligheten nu.