Jag samlade allt hår i handen och klippte över lillfingret
Mitt rum var inte mer än en naken glödlampa då
Och husfärgsångorna som steg från huden
Sjukhuset hade krockat med vardagsrummet
Allt dränktes i mörk överlycka och öppenhet
Vilken känsla som helst fick mig att gråta
Det var energin, som återvände med en smäll
Det gällde att fly i ologiska mönster
Den som sover har ingen kontroll
Lät virvelvindarna styra mig framåt
När jag så till sist somnade fastnade jag där
I lakan tillsammans med regniga och svarta fönster
Tills en panik växt sig febrig
Och allt började om från början.
No comments:
Post a Comment