Pages

Wednesday, December 10, 2003

Censur tills ingenting återstår

Jag har faktiskt upplevt ett liv baserat på passion. Inte brytt mig om trygghet, pengar, var jag ska sova någonstans nästa natt. Bara gjort vad jag för tillfället vill, och tänka att allting kommer lösa sig vilken situation jag än hamnar i.
En sån kontrast!
Mitt humör växlade snabbt mellan himmel och helvete, men till stor del var det som om jag gick på droger hela tiden. På ett positivt sätt. Jag var förstås full åtminstone tre dagar i veckan, men även nykter var livet finare än det någonsin varit innan. Nästan perfekt.

Det står mycket i vägen mellan mig och det där nu. En mängd rädslor. Jag är inte mig själv, den personen har jag censurerat bort. Mina tankar är bara delvis sanna, och inget av vad som kommer ut ur mig är det. Jag har en underlig idé om att alla recenserar mig efter varje mening jag säger, och kan genomskåda varenda liten nyans av känslorna bakom det.
Jag är så fruktansvärt försiktig, rädd för varje risk att hamna på något mentalt mörkt ställe, att jag förnekar allt som är för verkligt. Jag har övertygat mig att den person jag är på riktigt alltid kommer att vara en fara för sig själv.

Alltså har jag valt en neutral mellanväg som är full av missnöje.
Vad som är så skrämmande är att det kanske bara krävs väldigt lite för att förändra allting, och att det skulle kunna visa sig gå hur bra som helst.

No comments:

Post a Comment