Det finns forskare som är anhängare av en teori där det finns fler universum än vårt. Den verkar ha blivit okej att tro på. Anledningen till att teorin uppstått, är att vårt eget universums komplexitet verkar vara en sådan otrolig lyckoträff. Det finns en rad värden som hade omöjliggjort vårt universum, om de bara varit ytterst lite högre eller lägre.Ämnena i det periodiska systemet bildas i stjärnor. De enklaste atomerna väte och helium omvandlas till andra ämnen allteftersom en stjärna förbrukar sig själv och gradvis imploderar. Stjärnors (inklusive solens) livslängd är avgörande för hur långt in i en evolution en planet med liv ska hinna komma. Det måste vara rätt balans mellan tyngdkraften och universums expansionskraft för att universum ska undgå att dra ihop sig till en ny enda klump innan det hinner utvecklas, men ändå inte expanderas med sådan kraft att planeter och stjärnor inte kan klumpas ihop, och gruppera sig i galaxer och stjärnsystem.
Chansen för att en big bang så småningom skulle kunna resultera i något så invecklat som det universum vi lever i är ytterst liten, om man tänker på alla de sätt något kunde gått fel på. Och om man jämför med tärningar, för det brukar man göra, så ju är chansen att man slår en sexa större ju fler tärningar man får slå med. Likadant tänker antagligen astronomerna. Om flera universum skapades är chansen större att ett universum som vårt ska finnas bland dem.
Men å andra sidan blir alltid en tärnings resultat något av de möjliga alternativen, och om det då bildas en planet som jorden på sexans sidan så kommer förstås mänskligheten där fascineras över vilken tur de hade att det blev just en sexa. Och om det inte blivit en sexa hade ingen börjat undra varför, eftersom ingen som kunde undra hade funnits.
Hursomhelst. Den här teorin om flera universum ska jag läsa om någon gång. Det måste finnas fler argument, sådana som kanske kan övertyga mig, till varför teorin skapats.
Jag brukade inte ha något intressant alls att tro på. Jag tror varken på ett liv efter detta, på någon gud, på själen eller på att de obducerar aliens i Area 51. Bara att allt är vad det ser ut och vara, och sen dör man. Jag brukade också tänka att tid inte är något annat än ett begrepp människan hittat på. Men så råkar visst relativitetsteorin, som är allmänt accepterad bland vetenskapsmän, säga att det här ingentinget Tiden kan manipuleras av fart och tyngdkraft. Att om jag sitter i en rymdfarkost som åker nära ljusets hastighet har jag möjlighet att återvända till jorden några minuter senare och upptäcka att hundra år har gått på jorden sedan jag lämnade den.
Det är svårt att acceptera att detta kan stämma, men jag lyckades tillslut och, det var verkligen en helt ny sorts upplevelse, att kunna överge något jag tyckt varit självklart.
Det är alltså ett tips för olyckliga ateister. Naturvetenskap kan vara lika häftigt som att leta spöken! Läs om Einstein och kvantfysik.
Sånt är väldigt avkopplande att intressera sig för eftersom man får en chans att ta en paus från sin påträngande subjektivitet och till och med från hela mänskligheten.
För ett jämnt humör ska helst psykologi och fysik ta ut varandra känslomässigt.
No comments:
Post a Comment