Mitt siande stämde ganska bra. Jag hamnade strax utanför en aspergerdiagnos. Men jag fick en diagnos ändå, som är av en ganska vag sort. "Atypisk autism". Det låter nästan värre än asperger, för att det har ordet autism i sig, men det är det alltså inte. Det är något som hamnar mellan en aspergerdiagnos och bara s.k. autistiska drag, som inte är en diagnos.
Motiveringen var att de autistiska drag jag har, ändå bedömdes vara äkta på något sätt.
... Mjaaa, jag vet inte jag. För ett år sedan hoppades jag på att få en diagnos, eftersom det skulle förklara en hel del problem som jag dittills inte lyckats förklara. Under tiden jag varit friskare och fungerat bättre, har jag istället önskat fortsätta i spåret mot Det Normala.
Jag har alltid identifierat mig med mina diagnoser på ett ohälsosamt sätt. När jag blivit bipolär gick jag omkring och bara tänkte på själva ordet. "Bipolär.. Bipolär? Bipolär!" För att smälta det på något sätt, och baka in det i min självbild. Jag kan inte undvika att göra samma sak nu, trots att jag försöker. Har känt mig lite nedstämd och borttappad.
No comments:
Post a Comment