Pappa ville se det stora, stora nya häftiga tornet de har satt upp. Att sitta hemma och varje dag se det där borta över skogen i fjärran... det väckte en längtan. Pappa ville se den i verkligheten. Nu hade han drömt om det tillräckligt länge, nu var han tvungen, tvungen att möta den i verkligheten. På nära håll. På riktigt, till sist. Mobilmasten!
Mamma följde med, jag också eftersom jag ville komma i närheten av en kiosk.
Pappa körde och körde. Var är den, var är den? Nu försvann den! Jag kan inte se den längre! Där är den, vi har kört fel.
En övergiven ladugård, och vägen tar slut. Rådjuren skuttar åt alla håll från alla håll, en älg står och glor. Pappa kommer inte längre, och får titta på mobilmasten i kikare.
Mamma blir frustrerad över att det är så ovanligt många vilda djur i närheten och undrar varför han inte tittar på dem istället.
För att mobilmasten är magisk.
No comments:
Post a Comment