En typisk natt

(Undviker ett ämne med flit.)

    För att inte väcka någon annan och få igång det där tjafset om att man ska vara vaken på dagarna och inte på nätterna, installerade jag mig i syrummet. Det står en säng där.

    Jag läste Hamlet, alla dog utan Horatio och jag, och sedan smög jag upp på mitt rum och hämtade några tulpanlökar jag köpte en gång när jag tänkte att jag skulle bli en trädgårdsmänniska.

    Vid klockan tre stod jag ute i växthuset där jag vanligtvis aldrig sätter min fot och planterade två av dessa lökar, som ska planteras utomhus mellan september och november i 10 centimeters djup, i en silvrig och en grön lerkruka.

    Jag hade inga tefat att ställa under krukorna, så jag skulle gå ut i boden och leta rätt på några.  Först var jag dock tvungen att leta reda på en ficklampa, och jag hittade en hel balja full med trasiga ficklampor, men inte en enda som var vid liv.

Så jag tände ett stearinljus och höll i det med lite folie så att jag inte skulle få stearin på mig.
Sen stod jag där ute, bland rostiga gamla verktyg, olja och målarfärg, och sjöng Sankta Lucia (svårt att låta bli liksom).

    Glömde snabbt bort vad det var jag egentligen var där för när jag hittade de där underbara tallrikarna. Den ena grön och formad som en fisk, och den andra vit med en gädda på... Jag gillar fiskar, om något djur, om några varelser. De är tysta och mystiska. Hemlighetsfulla. Och de lever under vattnet, i en annan värld som verkar så mycket mer fridfull än den här.

    Jag tog de där tallrikarna, och sedan började jag leta efter andra fina saker som jag inte tyckte borde stå där ute och ruttna bort i ovärdig glömska.  Hittade en vas och en skål i grönt glas, en plasttallrik med frukter på, en kruka i form av en groda och en kopp med ett två gröna äpplen på. Lade ner det i en cykelkorg, gick ut, fick för mig att gå till lekstugan, gick till lekstugan, gick in i lekstugan.
Det var längesedan jag var där inne sist, och jag blev förvånad över vilken himla dum möblering det var: Mitt framför dörren stod en leksaksspis, och bakom den ett skåp utan dörrar med hyllorna vända in mot väggen.

 Tog mig tillbaka till bostaden. Och inte förrän jag kommit in i köket kom jag ihåg att det jag egentligen gett mig ut efter var 2 krukfat.
Så jag fick gå ut igen och hämta det.

    På vägen tillbaka tog jag en omväg. Kollade in påfåglarna på nära håll för första gången, slängde en blick på soluppgången och plockade en series blomma som jag slängde igen.

    Sen gick jag in och diskade grejerna jag hittat. Klockan var då 4 på morgonen.  När jag diskade krukgrodan flagnade den svarta färgen på ögonen bort. Men det blev jag inte på dåligt humör av, ingenting tycktes kunna reta upp mig just då.  Jag målade bara gladeligen om dem med samma svarta husfärg som jag målat den där masken med.

    Sen gick jag och lade mig i sängen i syrummet med kläderna på.
Var vaken lite då och då. Blev alltid lika förvånad över var jag befann mig.

Syster hade tagit fram min telefonsvarare ur garderoben. Som inte funkar som den ska... Jag sa åt henne att ställa in den igen, men det gjorde hon inte. Så vi kopplade in den, lyssnade på de 0 meddelandena som fanns och sen kunde hon gå med på att ställa in den igen.


    Min hjärna är lika sovande som den var då jag sov. Men snart är det natt igen, då ska jag vakna på riktigt.
Som alla andra vampyrer.


"Jag ska skada henne, men på ett underhållande sätt."
- Carl-Einar Häckner