Möjliga tecken på självdisciplin

Jag skulle kunna ha en bänkdiskmaskin, men har tänkt på det som ett fusk.
Disken har vuxit till något mycket mer än disk, den har blivit en metafor.
Den är en livskamp.
När all disk är ren vet jag att jag klarar av vad som helst.

Nu kan jag se framför mig hur möjligheten till ordentlig matlagning uppstår av ren disk, och hur denna återkommande uppgift kan ersätta disken.
Mat går till och med att nörda in sig på, bli lite inspirerad och stundvis glad av.
Jag hade tyckt att diskandet var roligare om det fanns så pass mycket information bakom det att man kunde läsa böcker om det. Utvecklas som diskare.
Eftersom man kan utvecklas som kock ser jag detta som en bättre typ av måste.

Man behöver ju inte envisas med att gå när man har cykel, och det gör jag verkligen inte. Vad är skillnaden? Att gå är lika svårt som att diska för mig.
Det är okej att underlätta vardagen för sig själv, man blir inte bortskämd eller lat av det... alltid.
Om man vill kan man hitta något annat skitjobbigt att göra som samtidigt känns mer meningsfullt...
Från och med nu kan det vara ett mål att jag ska börja träna när jag har slutat diska.