Hur vi umgås

Vi åt knäckebröd som vanligt. L1&2, J och jag.

J frågade om vi inte skulle göra någonting, eller åtminstone prata, och L2 fick förklara hur det ligger till:
Vi gör aldrig någonting när vi "är". Att "vara" för oss innebär att just bara vara i samma rum, att existera tillsammans, lyssna på musik. Pratar gör vi inte direkt. Andra tonårstjejer har antagligen långa diskussioner, främst om sig själva och sina känslor och upplevelser, skvallrar.

När vi väl pratar berättar vi om olika konstiga idéer vi har, om saker vi skulle vilja göra eller bara funderingar om saker och ting, filosofier.  Det är aldrig några samtal med någon röd tråd i, inget sammanhängande. Någon säger vad hon tänker på just då. Sedan säger någon annan vad hon tänker på just då, något som handlar om något helt annat. När det är som värst blir det till monologer vi har i olika hörn av ett rum.

Jag undrar hur det ser ut utifrån när andra i vår ålder umgås.