Små skorpioner

This was the noise that made me awake: (Garbage-associationer)
"drii driiii driiiiiiii.... bEEEEUUUWWwwwww"

En sträng på gitarren gick av, tredje uppifrån. Jag suckade och tänkte att jäklar, vad ska jag nu leva på? Spela gitarr är det enda jag tycker är roligt.
Klockan var väl strax efter 8, jag somnade om. Sedan vaknade jag igen, men ändå inte.
Det är den här äckliga värmen, sommarsjuka. Illamående, dåsighet och dåligt aptit. Under hela sommaren kan man aldrig vara riktigt vaken, det är varmt i hela världen och feberkänsla i kroppen.

Jag har legat i sängen och läst. Dagens höjdpunkt var när miniatyrmonstret, en liten krabba, trillade ner från någonstans och landade på det vita lakanet mitt framför ögonen på mig.  Ca 2 mm lång är den, och jag har sett sådana där förut i mitt rum, krälandes på väggarna.
Jag fångade den i en liten knappnålsburk och visade den för mamma. Hon kände igen den. Sa att den heter nått med klo och/eller skorpion. Klorna den har ser ut som skorpinionsvansar.
Jag frågade vad den hade i mitt rum att göra, och hon sa att den väl antagligen käkade damm och kvalster i min heltäckningsmatta, eller papper och fjädrar.
Blev rätt förskräckt av tanken på att jag skulle ha fullt med djur som kröp omkring och käkade på mina Manics-bilder och fjäderboor. Det är väl antagligen det de gör, eftersom jag de gånger jag skymtat någon sett dem på väggen. På väggen finns fullt av papper, och en svart fjäderboa. Så hänger det en vit fjäderboa runt min skrivbordstol, och jag har nyligen dekorerat en hylla med påskfjädrar.... Är helt säker på att det är nått som ger sig på fjädrar i alla fall. För en påskfjädertoffs från förra året som legat på blompiedestalen jag har vid spegeln blev nermald. När man lyfte på den föll den i bitar. Jag slängde ut den bara för några dagar sedan.
Kanske borde jag dammsuga lite oftare.
    Efter flera timmars fångenskap har jag nu släppt ut odjuret på altanräcket. Han heter Erik, bestämde jag mig halvt omedvetet för. Och om han sedan inte är en han är ett problem jag inte har lust att gå djupare in på.
    Äcklige lille Erik är fri, och själv är jag snart inne i fångenskapen igen. Skolan börjar i morgon, och med denna otroliga avsaknad av några som helst krafter förstår jag inte riktigt hur jag ska klara av det.

21:35: Nu har jag varit ute på barfotapromenad i min gröna sidenpyjamas som av någon anledning luktar honung. Jag skulle kolla om Erik var kvar på altanräcket. Det var han inte. Sedan fick jag för mig att jag skulle gå en runda. Jag var och tittade på växthuset, sen började jag gå ner mot skogen över en åker, men så kom jag på att på det här landet där jag bor riskerar man att kliva i fårskit. Så jag gick tillbaka.
    Sådana här promenadinfall får jag ofta på söndagar. Och söndagsångesten är väl aldrig större än dagen innan skolan börjar efter ett lov... som i en protest liksom. Protest mot sömnen och morgondagen, ett försök att dra ut på tiden.
Åtminstone är jag lite svalare nu. Särskilt om fötterna.